Idag häpnar vi över hur snabbt nya byggnader tar form. Som svampar ur jorden växer de upp. Men faktum är att även Östermalms Saluhall, invigd 1888, uppfördes i raketfart. Om vi räknar från dagen då grundläggningsarbetet inleddes den 1 juni 1888, tog det inte mer än sex månader att få den mäktiga byggnaden klar. Är inte det raketfart så säg? Så här gick det till lite mer i detalj. Våren 1888 bildades ”Östermalms Saluhallar Aktiebolag”. Tanken var att bygga och hyra ut saluhallar och andra försäljningslokaler i Stockholm. För uppförandet av en stor saluhall i kvarteret Riddaren vid Östermalmstorg, avsattes en miljon kronor samtidigt som en arkitekttävling utlystes. Hela tio förslag kom in men inget av dem föll de kräsna byggherrarna i smaken. Istället var det två relativt unga arkitekter som fick uppdraget. Isak Gustaf Clason och Kasper Salin hämtade inspiration från sina stipendieresor till Nordtyskland, Italien och Frankrike i mitten av 1880-talet. Där hade de sett många exempel på spännande tegelarkitektur och särskilt i Frankrike fanns flera monumentala gjutjärnskonstruktioner av den avancerade typ som skulle bli stommen i Östermalmshallens tegelkatedral. Mest remarkabel var naturligtvis Eiffeltornet (invigd 1886).

​

Bygglovsansökan lämnades in den 13 mars 1888 och godkändes tre dagar senare. Tomtens befintliga byggnader revs under april/maj och grundläggningsarbetet inleddes som sagt den 1 juni. Tre veckor senare var grunden besiktad och klar. Den 29 september var också taket på plats och hela arbetsstyrkan om 500 man samlades för en taklagsfest. Ska vi gissa att det var många som slog klackarna i taket den kvällen… Och snart var alltså hela byggnaden klar. Med sina torn, pelare och sitt stora glasade tak stod det där i sin prakt. Som en korsning mellan en borg och ett orangeri av imponerande dimensioner och med ett omslutande vackert varmrött tegel som hämtats från Börringe i Skåne.

Invigningen skedde i kung Oscar II:s närvaro den 30 november 1888 och det är lätt att föreställa sig att glädjen var påtaglig denna dag. Men hur det än var med den saken så gick kommersen trögt till en början. Flera av de 153 stånden stod tomma.

1914 köptes fastigheten av Stockholms stad och med byråkratisk finess införde man snart – med hygieniska argument som grund – ett ”torghandelsförbud” för den livliga handeln på torget utanför. Det var bara för handlarna att flytta in i och vips tog verksamheten ny fart. Vad finns det då för likheter och skillnader mellan den saluhall som invigdes 1888 och den vi handlar i idag? Faktum är att en betydande del av den ursprungliga interiören består. Som ståndens vackra träsniderier i mörklackerat trä och maneret på handlarnas skyltar. Men en del är också förändrat. 1800-talets Östermalmshall var mer färgrik och dekorerad. Pelarna var målade i rött och blått och väggarnas ljusa puts hade en röd och blå fris. Förutom klocka, kalendarie och barometer pryddes väggarna av allehanda tänkespråk och en stor handlarlista. När allt detta försvann är oklart men vem vet, snart kanske vi återigen pryder väggarna med små tankeväckande texter. Håll utkik när du besöker oss nästa gång!

Som en av huvudstadens vackraste byggnader från sent 1800-tal kan man lätt tro att Östermalms Saluhall är K-märkt, men så är inte fallet. Däremot i praktiken föreligger samma skydd som ett byggnadsminnesmärke, enligt Stockholms Stadsmuseum. Den enastående tegelkatedralen ståtar i hörnet av Östermalmstorg för framtida generationer av matälskare och connoisseurer att uppskatta och njuta av. Efter mer än 130 år är den fortfarande lika sjudande, levande och imponerande.

​

Text: Martin Engelbrecht, fakta från ”Östermalmshallen – ett rekordbygge” av Britt Wisth (Stockholms Stadsmuseum), och Lina Bielsten.